Min resa i The Voice tog slut i fredags men jag gick ut som en vinnare. Jag vann något större än ett skivkontrakt något ovärderligt som ett starkare självförtroende och en insikt i att jag kan. Jag klarar av mer än vad jag trott jag är så mycket bättre än mina dumma tankar som jag haft. Jag sträcker på mig och är stolt och stark. Det här är bara början. Nu är det bara att kämpa vidare och övervinna alla hinder.

Det värmer att få så fin respons från folk.  Jag ska ta med mig allt, för det betyder mycket allt ni säger. Jag blir så glad över att jag har berört och att jag fått andra att våga utmana sig själva, att jag har inspirerat. Att inspirera andra är verkligen något jag vill, det är stort. Tusen tack för att ni trott  på mig och tusen tack till alla mina nära och kära som förmodligen röstat sig fattiga och svettats, varit oerhört nervösa och fått stå ut med hjärtklappning och allt vad det nu har varit. Tack, nu kan ni kan andas ut.

Jag kommer sakna alla fina människor som varit med under resans gång, ni är fantastiska! Vi ses snart igen. Vill också tillägga den stora tacksamheten jag känner över att ha fått vara en del av allt det här och en del av  Olas team. Jag missbrukar kanske ordet “fantastiskt” men det är ett bra ord att beskriva den här resan och med det sätta punkt.

Tusen tack för allt fint stöd! Kram på er!

Här kan ni fortsätta följa mig: michaelastridbeck.blogg.se

Tiden har gått fort idag, imorgon gäller det. Jag ska sjunga “Firework” av Katy Perry. Den här låten för mig symboliserar lite den här resan som jag gör just nu. Jag tror många kan känna igen sig i känslan av tomhet, sårbarhet och en önskan att bara våga göra det man vill, blomma ut och låta alla färger synas. Inte ursäkta sig utan vara stolt och stark. Imorgon ska jag vara stolt och stark och bjuda på ett fint nummer som jag hoppas att ni kommer att gilla.

(Foto: Maria Clauss)

För att rösta på mig gäller dessa nummer.

Michaela Stridbeck, Piteå
Firework – Katy Perry
099-414 01
MICHAELA till 72 400

Kram! / Michaela

När jag fyllde 6 år fick jag en dagbok av min mamma, hon hjälpte mig att fylla i den tills jag kunde skriva på egen hand. Jag fick den för att jag skulle kunna skriva av mig saker, om jag var ledsen eller glad. Skriva ner mina känslor. Till en början blev det att jag ritade min känslor och tankar. När jag var 8 år började jag skriva små sånger och det var lite så jag började med musiken. Jag har sjungit hela mitt liv eller i alla fall låtit väldigt mycket…och utforskat min röst. Men det var när jag började skriva och uttrycka mina egna ord och känslor som jag visste vad jag ville göra. Även om de första låtarna var mest charmiga och ganska fåordiga så har låtskrivandet hjälpt mig väldigt mycket genom livets alla faser.

Sången var ett medel att uttrycka mig eftersom jag inte tog så mycket plats och var blyg. Genom musiken har jag verkligen kunnat öppna upp mig själv istället för att låsa in allt inom mig.

Så det var lite så allt började…jag fann mitt språk att få ut alla känslor, min lilla värld att försvinna in i.

Nu ska jag fortsätta ladda upp inför morgondagen.

Kram/ Michaela

Sitter på hotellrummet och diggar musik. Imorgon ska det laddas inför fredag. Jag har länge tänkt prova det där med att bada. Vi har ju badkar på hotellrummet och alla andra badar ju hela tiden. Jag måste vara den enda som inte tagit mig den tiden. Imorgon ska jag ta hand om mig själv och ta det lugnt och bada. Sova ska jag också göra för det är verkligen en bristvara i mitt liv. Det måste ju verkligen ha satt sina spår i form av min längd. Jag älskar helt enkelt att vara vaken tidig morgon och sen kväll.

Idag har vi repat och hängt. Jag ser verkligen fram emot att ge allt jag har och lite till på fredag. Nu blir det lite mer upptempo för mig, lite uppfriskande kanske? Tänker inte säga så mycket mer om det just nu jag tänkte istället bjuda på en liten fin bild på det svartklädda team Ola.

Kram/ Michaela

Det var riktigt svårt att smälta fredagens alla intryck. Oj, vilken kväll! Alla levererade verkligen på topp. Jag vill tacka er som röstat på mig och alla ni som skriver så fina saker till mig. Jag blir stärkt av att ni tror på mig. Det betyder mycket och får mig verkligen att sträcka på mig lite mer. Nu är det bara upp med hakan och fortsätta jobba på det här. Tusen tusen tack!

Kram/ Michaela

Imorgon är det äntligen fredag och som ni kanske vet så är det publikens tur att rösta fram sina favoriter. Jag ser verkligen fram emot morgondagen jag tror att vi alla bara väntar på att torsdagen ska vara över så att vi bara kan tuta och köra. Tiden går alltid långsamt när man väntar på nått gott.

Låten jag ska sjunga “Bleeding Love” är lite av en typisk hjärta, smärta och kämpa låt. Jag gillar hjärta och smärta…det är skönt att få sjunga av sig sådana känslor. Det är det som är så fint med musik att bara få ut allt man har inom sig och alla känslor är välkomna. Nu är det mycket längtan och nervositet i mig. Det ska bli riktigt kul imorgon, jag ska ta in varje ögonblick och bara njuta.

(Bild: Glad Michaela)

Om ni gillar det jag gör så kan ni rösta genom att ringa eller sms:a:

Michaela Stridbeck, Piteå
Bleeding Love – Leona Lewis
099-414 06
Sms:a MICHAELA till 72 400

Ha en fin torsdag

Det här är helt magiskt. Jag stannar upp ibland och funderar kring allt som sker. Känner efter vart jag har mina nerver. Kan jag hålla lugnet på fredag? Det återstår att se. Nu när vi repar och bara kör så strömmar det så fantastiska känslor igenom mig, känslor jag vet har funnits någonstans där inom mig. Det handlar om att släppa på spärrarna. Jag älskar den här känslan att man växer. Det ska bli så kul på fredag, jag längtar!

Olas bild från ett rep tidigare i veckan.

Ha de fint alla där ute!

/ Michaela

Jag och alla mina tankar…jag har så lätt för att gå in i mig själv och bara låsa inne allt jag tänker och känner. Det är kanske därför sången hjälper så mycket för jag har mitt bibliotek med alla känslor jag känt och använder mig av det när jag sjunger och då får allt bara rinna av mig. Det är ju skönt. Men visst kan man bli less på att man tänker för mycket. Inte ältar men tänker och känner efter och tänker sönder. Jag känner så himla mycket ibland. Jag ska försöka sträcka på mig, vara stolt, tro på mig själv och känna mig självsäker. Våga, våga, våga!

Att vara här är att ta ett steg bort från min osäkerhet och börja våga tro mer på mig själv. Det handlar inte bara om sången. Det låter ju lite brutalt eller fånigt vad vet jag, så illa är det inte. Men det är klart man önskar att man vågade ta mer plats, tro mer på sig själv, lita på sin förmåga och inte ursäkta sig. Resan hittills har varit stärkande men jag har mycket kvar att lära. Alla har vi våra små spöken som tycker en massa och jag har gett mig den på att de inte ska få ta över. På fredag ska jag verkligen våga. Våga och växa.

Det känns skönt att ventilera sig ibland, släppa ut alla tankar. Jag må vara liten men det ryms bra mycket tankar och känslor i mig. Nu ska jag ladda inför fredag, det ska bli fantastiskt kul jag är så glad och sprallig trots den här nervositeten som uppenbarar sig. Peppad!

/Michaela

Snart är det äntligen dags för oss i Olas och Ugglas lag att inta The Voice scenen. Efter fredagens avsnitt då vi satt i publiken så känner man sig riktigt taggad. Samtidigt så blir jag också nervös av tanken, lite skakis. Jag tänker helst bort det hela att två deltagare från varje team åker ut. Det var jobbig att se, det gjorde ont i hjärtat. Man kände verkligen klumpen i magen och nervositeten. Alla presterade verkligen på topp, vilka grymma människor! Man blir väldigt glad och tacksam över att man har kommit så här långt. Jag var ju helt övertygad om att ingen skulle vända sig i min blind. Sen i duellen så sjöng ju Erik så fantastisk bra!…man är riktigt tacksam över den resa man har fått chansen att göra. Jag hoppas ju självklart på en lång resa, det skulle vara underbart. Det hela känns lite overkligt ibland, framför allt nu när det börjar rulla igång och man befinner sig här i Stockholm.

Det ska verkligen bli så himla kul. Jag ska göra det jag brinner för, det jag älskar, jag längtar ut på scenen nu.

Jag och kaffe är bästa vänner. Nu sitter jag ensam på rummet och bara myser med min kaffe, lugnet och ljudet från vägen här utanför. Jag älskar att vara bland folk och träffa nya människor, men att få den här ensamtiden ibland är guld. Bara sitta med sina tankar och bara vara. Det är avkopplande. På en stund ska jag sjunga lite, det är viktigt att hålla rösten igång, sjunga varje dag och öva. Men först ska jag bara sitta och dricka mitt älskade kaffe.